Sista natten som 2-åring

Tänk va tiden går fort...han är redan 3 år!! Men samtidigt så är 3 år inte speciellt mycket, men ändå känns det som att han funnit i våra liv för alltid.
Va sjutton gjorde vi innan vi fick barn...va tomma och meningslösa våra liv måste varit, vem lever för karriären lixom?! Jag lever iaf för mina barn! Det är meningen med min existens!

Nu blev man lite djup så här på kvällskvisten ;)


Lekparkshäng

Men lilla fröken Freja Dalmo.


Min hjälpreda

Efter ett besök på IKEA så kom vi hem med en ny bokhylla och Frank hämtade sin hammare och hjälpte mamma att montera ihop den.

Min duktiga kille!


New headphones

Nu kan jag lyssna på film i bilen (och mamma och pappa behöver inte lyssna på Teletubbies för femtielfte gången).


Tröttmössa

Det blev väldigt tyst i Franks rum...hittade honom på golvet...mammas tröttmössa!


Dagens ungdom

Vad ska det bli av Frank och hans teknikintresse?!
7 dagar tills han fyller 3 år och han är redan bättre än mig på att använda youtube ;)

Han sover ju inte middag längre men han kommer ofta och säger "mamma, jag vill vila i soffan med IPad". Så då får han titta en stund och han navigerar sig hur bra som helst mellan apparna. Favoriterna är youtube och netflix.

(Märk även att hans snuttis oxå ska vara med...väldigt sött!)

Snart 3 år och alldeles underbar!


Pink...

...om pojken själv får välja ;)


Pinnar och åter pinnar

Vi har typ tre steg till dagis från vår dörr men ändå lyckas han samla på sig x-antal pinnar...helt otroligt :)


Suddig

Min son är inte så lätt att fånga på bild ;)


Ett hjärta till...

Även denna charmören har stulit sin mammas hjärta <3


Barnkalas

Igår var Frank bjuden på kalas hos sin dagiskompis Noel.
Det var bara grabbar på kalaset och det var fullt ös medvetslös i 2 timmar, med en paus på ca 15 minuter för lite tårta och bulle ;)


Minikock

Vi hade en minikock i köket idag. En väldigt söt sådan! <3


Yo yo yo!

Visst är vi coola ;)


Gips eller jättestort plåster?!

Dagens hämtning på dagis gick väldigt smärtfritt för idag skulle vi gå hem till Viktor.

Viktor ramlade i skidbacken förra veckan och fick en spricka i benet så han är just nu sjukskriven från dagis för han har ett gipsat ben.
Frank blev jätteglad över att få leka med Viktor en stund.

Grabbarna busade i soffan och Viktor ville att Amanda skulle vara med så hon hamnade mitt emellan buskillarna i ett pusskalas ;)

Sista bilden är vi på väg hem och Frank skulle prompt ha en låååång pinne. Vad är det med grabbar och pinnar egentligen?!


Prima ballerina!

Sicken sötnos!


Mytoman på bussen

På bussen på vägen hem från öppna förskolan så satt Frank som vanligt på ett säte och jag står och håller i vagnen.

Då kom en äldre dam och frågade Frank om hon fick sitta bredvid honom. Och han är ju inte blyg så det fick hon. Det gick inte många minutrar innan första lögnen kom från min son.
Han vände sig mot damen och sa:
"Jag har varit i badhuset idag" varpå damen sa "åh va skönt, var det varmt och skönt i poolen?". Frank svarar "Ja".
Jag höll på att dö av fnitter, jag ville ju absolut inte lägga mig i.

Och efter en stund så säger han:
"Jag har varit på mammas jobb idag".
Hahahaha...min lilla mytoman! Hur go som helst är han och helt oblyg! :)

(Parentes, han brukar även heja på främlingar och säga att han har nya skor, fast de absolut inte är det...haha)


Läckra naglar

Jag hämtade Frank på dagis häromdagen och då berättade han att han ville ha lika fina rosa fingrar som hans kompis Felix hade.

Och Franks mamma äger ingen nagellack så idag när jag handlade på Ica så köpte jag hem en rosa nagellack.

Frank blev överlycklig och ville genast "måla fingrarna" som han kallade det.

Så efter målning och torkning så fick han så här fina naglar!


Vart tog det vägen?

Va gör man om man tappar minilego under soffan?! Jo, man tar sin ficklampa och en pinne och försöker peta fram det ;)

Så sött!!


Vårt hjärta!

Jag och Daniel fick det allra vackraste kortet idag!

Frank, mamma och pappa älskar dig sååååå!


Lång väntan

Grabbarna väntar på att pappa ska komma hem från jobbet. Frank satte sig vid fönstret strax innan 16 och Daniel var hemma vid 16.30. Han satt snällt och väntade och sa i och för sig att alla som gick på parkeringen var hans pappa. Så sött!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0