FrankAmandaochjag

Dagen börjar med att jag kliver upp och lämnar mina söta pojkar sovandes i vår säng och går och duschar, en stund senare hör jag ett duns och tänker för mig själv "va gör grannarna då?" men bara någon minut efter det så står Daniel i dörren med en gråtande Frank. Då har han krypit över kanten på sängen och ramlat ner på golvet :-(
Detta har varit en av mina rädslor eftersom jag vet att Daniel inte vaknar lika lätt som jag gör så fort Frank rör sig eller gör nåt ljud, så vi bestämde att när jag kliver upp så på morgonen (oftast är ju Frank vaken vid denna tiden) så ska jag flytta tillbaka Frank till sin säng. Better safe than sorry...
Men Frank var faktiskt rätt så lätt att trösta och han verkade inte så traumatiserad av händelsen.

Sen skjutsade pojkarna mig till jobbet...stress, stress, stress på jobbet...sen gick jag hem.

Och precis när Daniel står och gör kvällsvällingen och jag och Frank sitter i soffan, så börjar Frank helt plötsligt att spy som en dåre. Massor kommer upp och han blir såklart ledsen, både han och jag är dränkta i spy så in i duschen med honom. Efter duschen så var han som vanligt igen, verkade inte speciellt medtagen så jag hoppas febrilt på att detta bara var nåt tillfälligt så att han inte åkt på magsjuka eller så.

Bilden är tagen av Daniel igår på hans första pappalediga dag när han och Frank promenerade för att möta mig efter jobbet.



//Annika