Hon är här!!
Oj nu var det länge sen jag skrev men mycket har hänt! Vår prinsessa har anlänt!
Allt började på natten till den 25:e runt kl 4.00. Frank pep för han hade tappat nappen och jag klev upp och gav den till honom, gick på toa och sen när jag la mig igen så började dra lite i magen men eftersom man inte har något direkt tidsperspektiv på natten så trodde jag det var förvärkar och att det var långt emellan dem.
Men efter en stund så kände jag att jag var tvungen att klocka dem, och då insåg jag att jag hade en värk var tionde minut och de höll i sig i ca en minut. Då ramlade polletten ner...hon vill ut!
Runt kl 7 vaknade Frank och då väckte jag Daniel och sa att hans dotter ville träffa honom tidigare :-)
Jag bad Daniel fylla badkaret åt mig så runt kl 7 så satte jag mig där och värkarna blev fler och fler och oftare och oftare och mer smärtsamma. Tillslut fick vi ringa hit Christina (Daniels mamma) för att se efter Frank och vid kl 11 så ringde vi förlossningen och sa att vi var på väg in.
Väl inne på förlossningen tog de en CTG remsa på mig och när de skulle se hur mycket jag öppnat mig så gick vattnet. Och prinsessan hade bajsat i vattnet så nu var det inte frågan om att bli hemskickad :-D Men tyvärr så hade jag inte öppnat mig mer än 3-4 cm så vi blev flyttade till ett rum där jag fick tillgång till lustgas och timmarna sniglade sig fram, jag stod kvar på 3-4 cm ett bra tag och jag höll på att ge upp ett tag för allt som ekade i mitt huvudet var "42 timmar" (så länge tog det med Frank innan jag blev snittad) och jag var livrädd för att det skulle bli lika länge igen. Därför nekade jag all annan bedövning förutom lustgasen, av rädsla att dra ut på det. Sen fick jag sitta en stund på en pilatesboll för att hon skulle komma längre ner i förlossningskanalen.
Inne på förlossning, en mindre glad person, värkar gör ont...
Snart är vi tvåbarnsföräldrar, en ser dock lite gladare ut än den andra...
I min egen värld med ett stadigt grepp om lustgasen!
Försöker mig på ett leende men lyckas inte så bra...
Vid nästa undersökning hade det hänt grejer, då hade jag öppnat mig 7-8 cm :-) Så en stund till på pilatesbollen.
Efter det så börjar minnena att blekna, jag minns att det började trycka något enormt neråt men att sköterskorna och Daniel sa till mig att jag fick absolut inte trycka och det var ju lättare sagt än gjort. Jag var lixom inte tillräckligt öppen för att klämma ut henne ännu.
Men sen kastade de upp mig på sängen igen och säger, nu är du helt öppen!
Sen hörde jag en sköterska säga "snart har vi bebis här!" och då föll polletten ner igen...shit snart är jag klar tänkte jag!
Sen var det bara krystningen kvar och fyyyyy faaaaan va ont det gjorde. Men efter 15-20 minuter så kom hon ut!
Det var en läskig känsla, nästan som om att alla mina inälvor rann ur mig :-)
Nykläckt!
Här är hon inte många minutrar...
En stolt pappa fick sätta upp en rosa pin denna gången!
Kärlek vid första ögonkastet!
Invägning och mätning
Fick upp henne på bröstet och hon var väldigt pyttig och blå, men alldeles perfekt!
Välkommen AMANDA Maivor Mikaelsson!
Jag och Daniel hade gissat innan på hur stor hon skulle vara och Daniels gissning var 3360g och 50 cm lång och min var 3030g och 51 cm lång men ack så fel vi hade båda två. Prinsessan vägde in på ynka 2290g och var 49 cm lång. En lång och smal liten pärla!
De tog även blodsockret på henne som visade sig vara på tok för lågt så de gav henne lite ersättning men värdet gick ändå inte upp som det skulle så när vi väl kom till BB så tog de mer tester och värdet var fortfarande lågt. Så efter ett samtal med en barnläkare så beslutades det att jag och prinsessan skulle skrivas in på avd. 69 neonatalen.
Och där blev vi kvar i 6 dagar med matning i sond varannan timme och ett 40-tal provtagningar av blodsockret för att se så värdet stabiliserades och att hon började öka mer i vikt och även lärde sig amma.
Vikten var som minst nere på 2180g och sen vände den och på sista dagen när vi skulle åka hem låg den på 2235g.
Det var rätt trist att ligga isolerad i en veckas tid. Syskon var inte välkomna på denna avdelningen så vi fick gå ut i korridoren och träffa Frank nästan varje dag. Och den stunden som Frank var på dagis så kom Daniel och spenderade lite tid med oss...annars var vi helt själva...
Första mötet!
Familjen Mikaelsson/Adielsson, numera är vi 4 stycken!
Jag och lilla, lilla fröken.
Ligger och spanar...
Mammas lilla groda!
Andra besöket, pappa Daniel njuter!
Bus Frank yrde runt och körde sina racerbilar.
Håller lillasyster för första gången! Det var roligt i ungefär 2 sekunder :-) Lillasyster såg mindre road ut på på bilden.
Syskonmys!
Mamma och dotter gosar, och matar i sonden!
Pappa och dotter ligger hud mot hud.
Mamma och dotter ligger hud mot hud.
Vår lilla skatt!
På den här bilden är hon läskigt lik sin storebror, har en liknade bild från BB när vi fick Frank och likheten är slående.
Besök nr 3
Frank håller syster igen...
...och denna gången får Amanda en kram...
...och en puss!
Detta njöt Daniel av, att få sova bredvid sin dotter.
Lilla pyret!
Det är inte mycket hull på denna lilla kroppen...
Redo för hemgång!!
Åker bil för första gången! Snart är vi hemma!
Storebrorsan var lycklig över att få hem syster och mamma!
Men nu är vi äntligen hemma och prinsessan har redan hunnit bli 1 vecka och 1 dag!
Amanda är fortfarande inskriven inom hemvården så på måndag kommer det en sjuksköterska för att väga henne och se så att allt går bra. Vi sondmatar fortfarande för att hjälpa henne på traven, hon orkar fortfarande inte amma mer än ca 10-15 min och då hinner man inte få i sig tillräckligt med mat.
//Annika
Kommentarer
Trackback
