En förälders mardröm...
Natten till idag spydde Amanda IGEN(!!). Som tur var bara en gång men hon var riktigt kass i magen innan och även i morse. Så idag blev det vab IGEN(!!)
Jag valde att ha bägge barnen hemma och förskolan tackade mig för detta.
Men grejen är den att imorgon skulle vi bara vara 2 av 4 på plats på mitt jobb så om jag blir borta oxå så blir det tufft för den siste kvar.
Så på eftermiddagen idag, då Amanda inte visat några mer symtom så stack vi tre in till mitt jobb lite snabbt för att hämta min dator så jag kan jobba lite hemifrån imorgon.
Vi passade även på att stanna på XXL för att köpa en hockeyhjälm till Frank. Han har ju hockey på lördag.
Och det var där min värsta mardröm utspelade sig.
Vi gick in och jag stod och tittade lite på olika hjälmar medan ungarna cirkulerade runt mina ben, som de brukar. Men efter att ha provat 2 olika hjälmar så fick jag inte till det med hur de skulle sitta så jag gick 5 meter bort till personalen och bad om hjälp.
En kille hjälpte mig och det var då jag insåg, var sjutton är Amanda?!?!
Paniken infann sig ganska direkt och jag vet inte hur många varv jag hann gå i butiken. Jag frågade alla som jobbade där om de sett en liten flicka med rosa mössa och vit väst. Fick bara svaret nej tyvärr.
Sprang på killen som hjälpte mig med hjälmen och han sa att hans kollega var vid kassan och kollade på videobevakningen över butiken så jag rusade dit. Vi stod båda och tittade på hur Amanda sprang runt på filmen men jag blev alldeles för otålig så jag gick ett varv till, utan resultat, jag sprang ut på parkeringen och när jag står där ute och ropar, så ropar de från entrén att de hittat henne.
Jag springer tillbaka till en gråtande liten tjej som hade gömt sig vid hockeybyxorna.
Vilken ENORM lättnad jag kände. Hann ju tänka en miljon hemska tankar innan detta var över. Hon var kanske borta i 10-15 min men det kändes som en evighet. Tårarna brände under ögonlocken och i bilen på vägen hem kom chocken och jag blev alldeles tårögd och utmattad...
Helt klart en förälders värsta mardröm!!
Jag är enormt tacksam för hur personalen på XXL agerade, de bevakade genast in- och utgången, de skrev upp regnr på bilarna utanför, de var snabba med att kolla sina kameror och tack vare att de filmar så gott som varje vinkel i butiken så kunde de följa Amanda ända till hon gömde sig och skicka dit personal och kolla om hon var där.
Fy sjutton alltså, man vänder bort ryggen i två sekunder och vips är de borta...detta kommer ta ett tag för mig att komma över, tror jag måste gå och pussa på mina barn nu...
//Annika
Kommentarer
Trackback