FrankAmandaochjag

Mina lortgrisar behövde sig ett bad och det blev mycket plask och bus. Och självklart lekte jag med NX300!! I love my new camera!

 

 

Daniel åkte på rollspel och jag och barnen busade och härjade massor ikväll innan läggdax.

 

Pappas sockor är varma och goa, hon tog på sig dem alldeles själv.

Idag kom Darne (Dan), Sara och lilla Silas över på fika, lunch och lek. Eller rättare sagt så skulle Darne och Daniel se på UFC matcher som hade varit i natt.

Jag passade på att leka lite med min nya kärlek, NX300!

 

Teenage Mutant Ninja Turtles!

Vi tillbringade några dagar till efter jul med goda vänner. Men sen började det närma sig hemresan och kvällen innan ville Frank ta lite kort med kameran (som egentligen är hans för det var en present till honom från mormor och morfar) så slant den tyvärr ur hans händer. Han brukar ha stenkoll på att man ska ha snöret runt armen men tyvärr inte denna gången så den dök ner i golvet och objektivet fick en ordentlig smäll och blev alldeles snett...

Och jag kan inte leva utan en kamera, måste kunna fota mina barn (jag räknar inte mobilkameran för båda mina ungar rör sig på tok för fort för att jag ska kunna ta någon vettig bild med den numera). Så den 28:e när vi satte oss i bilen så tog vi lunchstop på Birsta i Sundsvall och köpte en ny kamera (Samsung NX300, vit). Den är ett mellanting mellan en kompaktkamera (som den gamla) och en systemkamera (som inte alltid är det smidigaste).

Jag är i alla fall jättenöjd och kan tyvärr meddela att Franks fotograferingsintresse får ligga på is ett tag tills han blivit lite äldre för den här kameran kommer han endast stå framför, ej bakom ;-)

 

Frank fick även bytt en av sina julklappar mot en transformersfigur. Transformers är det ENDA han pratar om just nu, så att vi hade köpt Ironman var ju helt tokigt.

 

Lekte lite med den nya kameran i bilen innan solen gick ner och jag tycker verkligen att man ser skillnad på de nya och gamla bilderna :-)

 

Innan jag fått dit blixten...Amanda kolla på teletubbies.

Äntligen kom dagen som Frank väntat sååååå lääääänge på! Det var en lycklig kille som fick lov att öppna ett paket på morgonen. Tyvärr så öppnade han spindelmannenkläder och blev sur för han hade saknat sitt lego sen vi kom i fredags och hade väl hoppats på att det skulle finnas lego i stort sett varje paket ;-)

 

Amanda öppnade ett paket som innehöll en massa matlagningsgrejer och det blev poppis bland båda barnen och Amanda klädde ut sig till spindelmannen så tillslut så var alla glada.

Sen började den långa väntan...vet inte hur många gånger Frank frågade om han fick öppna paketen, tappade helt räkningen efter en miljon ;-)

 

Vi åt god grötlunch tillsammans med familjen Arnström och sen var det dax för Kalle och halvvägs igenom programmet så var det någon som knackade på dörren...

 

Tomten kom...

 

Frank var inte blyg för fem öre och tyckte det va superkul med Tomten och han hjälpte honom med alla klapparna, både att plocka ur dem ur säcken och läsa vem de var till.

Amanda därimot var livrädd, hon klängde som en liten igel på Daniel, men blev faktiskt aldrig ledsen, utan var mest bara rädd...

 

Sen sa vi hejdå till Tomten och barnen började öppna paketen. Frank rev upp sina och skrek av glädje "åhnej" när han såg vad det var. Han trodde väl inte att det var sant, att man kunde få så här mycket roliga saker på en och samma gång. Amanda öppnade sin dockvagn och docka och sen var hon inte ett dugg intresserad av de andra paketen (precis samma som när Frank var lika gammal och öppnade sitt parkeringshus först).

 

Det blev en lyckad julafton trots att vi saknade snö och att stackars Farfar inte mådde bra. Barnen var nöjda och maten smakade ljuvligt och när det sen var dax att sova så somnade vi allihop med leenden på läpparna :-)

 

En julfin tjej!

Dan före dopparedagen togs julgranen in och barnen fick hjälpa till att klä den. Frank hängde upp och Amanda plockade ner...till en början, sen hängde hon också upp. De var jätteduktiga och krossade "bara" två kulor och gav sin mamma bara lite ångest ;-)

 

Fin blev den i alla fall!

 

(lite svårt att få bra bilder för jag ville fånga den mysiga känslan och inte förstöra den med blixten)

 

 

 

...kom den 23:e och försvann den 24:e :-(

 

Men vi hann och busa lite i det lilla som kom. Andreas kom över och lämnade julklappar och bjöd in oss på lunch den 26:e :-)

 

Runt kl 10 på fredagen stod bilen packad med kanske lite för mycket grejer. Vagn, säng, väskor, julklappar, barn mm hade efter lite tetris fått plats.

 

Det var riktigt bra att åka denna dagen för det var väldigt lugnt på vägarna och när vi kom till Tönnebro (vårt vanliga stopp) och skulle äta lunch hade klockan hunnit bli 12 och vi misstänkte att det skulle vara mycket folk, men icke...hur lugnt som helst även där.

 

Väl framme i Sollefteå var vi alla trötta efter en dag i bilen så det var väldigt skönt att vara på plats.

 

Amanda känner sig lite osäker när pappa kör!

Min fina kille ❤️

Tidigt i morse var det lucia firande på dagis och trist nog hade all snö töat bort under natten så det var ju lite trist och Frank blev lite besviken.

 

Barnen var jätteduktiga på att sjunga, dock inte våra barn...Frank satt och såg allmänt sur ut och Amanda såg ut som ett frågetecken under hela stunden. Jag skyller på att de inte varit tillräckligt på dagis eftersom de bara går två dagar i veckan så de har inte fått chansen att öva tillräckligt men sanningen är nog att Frank inte ville och Amanda inte fattade ;-)

 

Men de var väldigt söta!

 

 

Söndagkvällen fortsatte med massa bus och det är så underbart att se hur ungarna har så kul tillsammans. Alla barn förtjänar att ha syskon, man har himla roligt tillsammans helt enkelt!

 

Mina goa små spelevinker! Bilderna får tala för sig själva i ett BILDREGN!

 

//Annika

 

Bakade lite pepparkakor med Frank i söndags medan Amanda sov.

Intresset var svalt och han lekte mer med pepparkaksformarna än han bakade. Precis som förra året ;-)

 

Efter en stund så vaknade även syster men hon var bara ett litet monster som bara åt deg :-)

 

Jo, man hittar en lösning! 

Vår lilla dam har kommit på att man kan klättra upp på det mesta... 

//Annika

//Annika

Nu längtar vi efter julafton!

Frank var peppad innan och jag tror han hade riktigt kul!

Medan Frank var med sina kompisar och pappa så lekte jag och Amanda ute bland de andra barnen. 

Och vår lilla tös fullkomligt älskar bollhaven. Kastar sig handlöst blad bollarna och skrattar högt och gott!!

//Annika

//Annika