Taggade!!
I veckan som varit har vi bokat två stugor i Sälen för hela familjen. Mormor och morfar + bror m. familj + syster m. sambo ska med! Stugorna fixade jag genom ABB, och de ligger vid Lindvallen. Vi längtar hela familjen tills det är dax. Idag var jag på Erikslund och jag kunde inte låta bli när de sålde hjälmar till barnen för ett himla bra pris. 
Dagens hjälmar är så sköna, man behöver inte ha mössa under utan hjälmen fungerar som mössa och är full med mjuk päls, I love it!! Och det gjorde barnen också!
Det fick ju bli var sina glasögon också!
Btw, vi åker v. 8!
//Annika
Happy Halloween
Idag är halloween och båda barnen var bjudna på halloweenfest hos sina kompisar Diego och Claudia.
Vi hade även fixat en pumpa på trappen utanför och laddat med godis, men nu är klockan 22.58 och inte EN ENDA unge har ringt på...skumt...förra året kom de flera stycken.
Frank ville vara ninjaspöke och Amanda ville vara Rapunzel. Sagt och gjort!
Våra sötnosar!
Vi hade även fixat en pumpa på trappen utanför och laddat med godis, men nu är klockan 22.58 och inte EN ENDA unge har ringt på...skumt...förra året kom de flera stycken.
//Annika
Kreativitet
Man är extra kreativ när man ligger på golvet och skapar! 
Måste även skriva ner den söta konversationen jag hade med Frank när han skulle sova.
Han gillar att bläddra i vår atlas när han ska sova, så pekar han på Tyskland och säger:
"-Mamma, där bodde Anneli förut."
"-Ja, alldeles rätt Frank! Du vet väl att Marcel kommer från Tyskland?"
"-Jag vet mamma, men nu bor han med Anneli i Stockholm för de är såååå kära."
Hahaha...tänk att man har en sån klipsk unge! Sötnöten!!
//Annika
Pappa är hemma!!
Han åkte i torsdags och nu är han äntligen hemma igen! Barnen har saknat pappa jättemycket.
//Annika
Tur pappa kom hem med presenter. Frostklänning och frosthalsband till Amanda och Spindelmannendräkt till Frank.
//Annika
Hur gick det till egentligen?!
Hur kunde två stollar producera så fina barn?! Det är den stora frågan...
//Annika
Gympa
Igår var det gympa för Frank, och självklart ska lillsyrran följa med. Vi spelade lite spel medan brorsan hoppade och gjorde kullbyttor.
//Annika
Namnsdag och kanelbullar
4:e oktober är Franks dag, och även kanelbullens dag. Så det fick vi ju fira idag med kanelbullar vi bakade när vi vabbade.
//Annika
Hockeyskolan
Gud va skönt att allt är så nära här i Sura. Idag var det dax för hockeyskola för Frank och vi hoppade in i bilen hela familjen och efter knappt 5 minuter hade vi parkerat utanför rinken.
En som är redo och väntar på att ismaskinen ska bli klar.
Syster har intagit läktaren.
Samling hela gruppen, som sedan bröts upp då det var barn födda -08 t.o.m -10 så kunskapen låg på olika nivåer.
Frank började på noll kan man säga. Han stapplade fram men han åkte mer än va han och jag gjorde förra året så jag tycker det var framsteg.
Spanar på brorsan.
När det var ca 20 minuter kvar så ramlade Frank på svanskotan och då var det slut, efter det ville han bara hem. Han sa själv att man bara slår sig.
Frank var väl lagom peppad inför dagens aktivitet men jag vill verkligen att han ska lära sig åka skridskor. Han behöver inte vara den nästa Forsberg utan bara lära sig åka.
Buslillasyster var oxå med såklart!
Sötnosar!
En som är redo och väntar på att ismaskinen ska bli klar.
Syster har intagit läktaren.
Frank började på noll kan man säga. Han stapplade fram men han åkte mer än va han och jag gjorde förra året så jag tycker det var framsteg.
Här stapplar han med dagiskompisen Vilmer (pojken i gult).
Spanar på brorsan.
När det var ca 20 minuter kvar så ramlade Frank på svanskotan och då var det slut, efter det ville han bara hem. Han sa själv att man bara slår sig.
Så vi dealade till att han provar igen om vi fixar ett par hockeybrallor. Så vi tar nya tag nästa lördag.
//Annika
Livskvalité
Vabdag nr 2 idag och man är hemma med två pigga och glada barn. Solen skiner och vi kan inte bara stanna inne.
Vi stannade vid en lekpark längs med rundan.
Mammas klätterkille (mamma bara liiiite nervös att han ska ramla ner och bryta något).
Så det fick bli en cykeltur!
Vi stannade vid en lekpark längs med rundan.
Tänk att man har så stora barn nu att man inte ens behöver putta fart på gungorna längre!
Jag kan ju sitta i solen och njuta så länge ju!
Mammas klätterkille (mamma bara liiiite nervös att han ska ramla ner och bryta något).
Inga benbrott idag, endast ett hål på knät (han är hopplös med att göra hål i alla sina brallor, men men då har morsan något att göra på syjuntorna).
Verkligen en jättemysig promenad, tills Amanda rykte tag i en brännässla och drog till och innan jag hann fram var det försent, så det blev tårar 1/3 av promenaden hem...väl hemma hade det gått över!
//Annika
En förälders mardröm...
Natten till idag spydde Amanda IGEN(!!). Som tur var bara en gång men hon var riktigt kass i magen innan och även i morse. Så idag blev det vab IGEN(!!)
Jag valde att ha bägge barnen hemma och förskolan tackade mig för detta.
Men grejen är den att imorgon skulle vi bara vara 2 av 4 på plats på mitt jobb så om jag blir borta oxå så blir det tufft för den siste kvar.
Så på eftermiddagen idag, då Amanda inte visat några mer symtom så stack vi tre in till mitt jobb lite snabbt för att hämta min dator så jag kan jobba lite hemifrån imorgon.
Vi passade även på att stanna på XXL för att köpa en hockeyhjälm till Frank. Han har ju hockey på lördag.
Och det var där min värsta mardröm utspelade sig.
Vi gick in och jag stod och tittade lite på olika hjälmar medan ungarna cirkulerade runt mina ben, som de brukar. Men efter att ha provat 2 olika hjälmar så fick jag inte till det med hur de skulle sitta så jag gick 5 meter bort till personalen och bad om hjälp.
En kille hjälpte mig och det var då jag insåg, var sjutton är Amanda?!?!
Paniken infann sig ganska direkt och jag vet inte hur många varv jag hann gå i butiken. Jag frågade alla som jobbade där om de sett en liten flicka med rosa mössa och vit väst. Fick bara svaret nej tyvärr.
Sprang på killen som hjälpte mig med hjälmen och han sa att hans kollega var vid kassan och kollade på videobevakningen över butiken så jag rusade dit. Vi stod båda och tittade på hur Amanda sprang runt på filmen men jag blev alldeles för otålig så jag gick ett varv till, utan resultat, jag sprang ut på parkeringen och när jag står där ute och ropar, så ropar de från entrén att de hittat henne.
Jag springer tillbaka till en gråtande liten tjej som hade gömt sig vid hockeybyxorna.
Vilken ENORM lättnad jag kände. Hann ju tänka en miljon hemska tankar innan detta var över. Hon var kanske borta i 10-15 min men det kändes som en evighet. Tårarna brände under ögonlocken och i bilen på vägen hem kom chocken och jag blev alldeles tårögd och utmattad...
Helt klart en förälders värsta mardröm!!
Jag är enormt tacksam för hur personalen på XXL agerade, de bevakade genast in- och utgången, de skrev upp regnr på bilarna utanför, de var snabba med att kolla sina kameror och tack vare att de filmar så gott som varje vinkel i butiken så kunde de följa Amanda ända till hon gömde sig och skicka dit personal och kolla om hon var där.
Fy sjutton alltså, man vänder bort ryggen i två sekunder och vips är de borta...detta kommer ta ett tag för mig att komma över, tror jag måste gå och pussa på mina barn nu...
//Annika
